Jag finns här!

Tack för alla fina kommentarer som värmer mitt hjärta!!! Tyvärr var det ngn kommentar som försvann när jag läst den. Om DU saknar din kommentar på förra inlägget var det inte min mening att radera. Den försvann av sig själv :-(

Jag finns här och sporadiskt läser jag i era bloggar. Jag har haft en hel del biverkningar av min medicin, men de flesta börjar lägga sig. Den envisaste är dock kvar – tröttheten!!! Jag känner mig ganska drogad och sover många timmar/dygn. De säger att det ska ge med sig och jag hoppas de har rätt. Just nu känner jag mig ungefär som en liten bebis som äter, sover och…;-)

Sen är det ju så att livet rullar på och det finns många anledningar till att bli trött. Som några av er redan vet så hängde min anställning på en skör tråd och i tisdags fick jag svart på vitt att jag nu är uppsagd och att min anställning upphör siste juni. Skitjobbigt, men nu vet jag iaf. Ovissheten har ju också varit jobbig. Nu snurrar frågorna kring sjukskrivning, utförsäkring från FK, arbetslöshet och annat, i huvudet på mig. Måste försöka få svar så jag kan släppa det lite igen.

Eftersom jag sover och vilar den mesta tiden så händer här inte så mycket. Blir ett kort inlägg för att iaf visa att jag finns här och kämpar på så gott jag orkar.

Puss och tack för att ni finns ♥

BiboMedia.com

Nödbromsen

Att man ibland behöver dra åt handbromsen vet vi alla. Man rusar fram och till slut blir det för mycket och man får dra åt bromsen lite och stanna upp en stund. Att det dessutom finns en nödbroms har jag aldrig varit medveten om tidigare. För 2 veckor sedan var det dock någon som drog i den åt mig. Jag mådde väldigt väldigt dåligt och jag blev inlagd. Har tillbringat knappt 2 veckor på en psykavdelning och upplevt några av de värsta dagarna i mitt liv.

Igår blev jag utskriven och det känns härligt att vara hemma igen. Under tiden på avdelningen fick jag ställt in medicin och jag känner att den redan kapat de värsta dalarna. Nu vill jag bara se framåt, bli frisk och kunna njuta av den svenska sommaren som snart är här!

Vet att det är en lång väg tillbaka, men även den längsta resa börjar med ett enda steg…

Vackra rosor från mina föräldrar

En regnig onsdag

Ute är det helgrått och regnet skvalar utan uppehåll. Trist väder, men det passar min sinnesstämning.

Igår var jag och klippte mig. Känns lite trevligare när jag ser mig i spegeln och mina ögon faktiskt syns under luggen. Jag rörde till det lite och hade en annan tid att passa någon timme innan jag skulle till frissan. Hann inte hem emellan utan fick ta en Mc Donald’s lunch på stan. Inte det mest näringsriktiga, men gott var det ju iaf. Roade mig med att iaktta folk medan jag åt. Ett roligt, och dessutom helt gratis, nöje!

Imorgon fm ska jag ägna mig åt ett annat ”nöje”… Det innefattar stolen här nedanför. Kanske inte riktigt lika kul som att kolla in folk på stan…

 

 

 

 

Testar att blogga från mobilen

Detta är bara ett litet test :-) Tänkte se om jag fixar att blogga fr mobilen och om jag kan få med bilder också.

Så här får ni min underbara Orkidé, som har blommat konstant sedan min födelsedag för snart 2 månader sedan.

image

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Det är din väg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.